Idag är jag hemma från praktiken, lite problem med fittmagen =/

Vaknade för en stund sen, ska duscha snart och göra någon nytta.

Tror fan att jag ska städa mitt rum lite, slänga massa skit och så.

Jag har så jävla mycket onödigt, så varför fortsätta spara det?

Senare kommer Simone och sover hos mig, så hon tar sig upp i tid.

För imorgon har vi Nationella i engelska, vilket suger jävla snopp.

För övrigt så hoppas jag på att Anna kommer i helgen,

kommer hon inte kommer jag att blir totalt jävla galen.

Jag hatar dessa mil, allting hade varit så enkelt utan dom.

Nä, nu ska jag göra något vettigt. Skriver mera sen!

Jag måste bara tacka några speciella personer i mitt liv,

personer som alltid ställt upp för mig, no mather what!

Anna Sundin, du är min andra halva. Jag är så glad att jag har dig!

Snart kommer alla dessa mil att förvandlas till meter, centimeter.

Tack för att du alltid har ställt upp för mig, för att du alltid lyssnat.

Jag älskar dig, mer än det finns stjärnor på himlen. Min tvillingsjäl.

Simone From, min älskade syster. Du har funnits med mig så länge.

Jag har alltid kunnat berätta allt för dig och du har alltid lyssnat.

Vi har gått igenom ungefär samma saker, så du förstår nästan mig.

Tio år och för alltid, för syskonkärlek dör aldrig. Jag älskar dig så!

Sofia Lövdahl, du är personen som stått vid min sida allra längst.

I alla dessa år har du funnits där för mig och torkat mina tårar.

Jag kan inte beskriva med ord hur mycket du betyder för mig.

Tack för att du alltid stått vid min sida, jag älskar dig så mycket!

Hampus Adolfsson, du är min allra bästa vän. Du gör mig så glad.

Du får mig alltid att skratta, du vet precis hur du ska få mig glad.

Jag kan inte tänka mig hur livet skulle varit om jag inte hade dig.

Jag älskar dig högre än himlen, du har något som alla andra saknar.´

Skulle jag skriva något sånt här till alla dom som ställt upp för mig,

skulle jag behöva sitta här hela natten och kanske hela morgondagen.

Och skulle jag även skriva alla namn här så skulle det också ta lång tid.

Men jag hoppas att ni vet vilka ni själva är, för jag är er evigt tacksam.

Jag kommer aldrig att glömma allt ni har gjort för mig, aldrig någonsin!

Glöm aldrig att jag älskar er så mycket, det kommer jag alltid att göra.

Tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, tack, för att ni är ni <3

Det finns inte ord som kan beskriva saknaden efter er,

allra helst vill jag att ni ska vakna igen och le mot mig.

Men jag vet så väl att det inte går, men jag vill ändå.

Dagarna blir inte alls lättare, det är bara vad folk tror.

Varje dag är ett rent helvete och jag ger snart upp!

Det är så svårt, så fruktansvär svårt att leva utan er.

Men jag slutar aldrig hoppas att vi en dag ses igen!

Det är hoppet som håller mig uppe, jag saknar er så.

Jag vill bara höra er skratta och se er le en sista gång.

Jag glömmer er aldrig, inom mig är ni för alltid vid liv.

Och glöm inte, adjö är ej för alltid, farväl är inte slut.

För jag lovar er, en dag är vi alla tillsammans igen!

Håkan Lundqvist, älskade far.

610622 - 061122

Mats Lundqvist, älskade farfar.

381003 - 080307

Nu har jag fått för mig att byta blogg också.

Den här verkar mycket bättre än blogg.se :)

Men jag kommer nog ändå ha kvar den gamla.

Fast jag kommer att skriva här och inte där!

Kanske blir jag mer aktiv med bloggen nu ^^

Nu när jag fattar mer och så, menar jag då.

Puss på världens bästa vän!

ANNA KATARINA THENG.